David Erik

"This blog has more redesigns than posts" - Any reader

How to steal an iPhone, #3.

Detta är den sista delen av How to steal an iPhone. Del 1 hittar du här, del 2 hittar du här.

Jag kontrar lite försiktigt med att jag faktiskt förlorat en telefon precis, och det är ju inte heller kul, va. Så återigen, dock utan några äkta motiv, frågar jag mot typ postförskott eller internetgiro-hållet.

som jag sa hade gjort de om jag inte behövt ha pengar imorgon bitti de är inget jag bara säger till dej
va vill du att jag ska göra jag säger till dej person nummer konto nummer allt du vill ha kan du få... och du blir inte lurad svär på både mitt och mitt barns liv att du inte blir det.

Här är det svårt för alla människor som inte är totalt gjorda av sten att inte vackla en aning. Att svära på sitt ofödda barns liv måste väl vara textens motsvarighet till Puppy Dog Eyes. Min totala övertygelse om människans egentliga avsikt kvarstår dock, om än aningen svagare, och jag fastslår bestämt att jag inte kommer kasta in pengar på någons konto bara sådär. Återigen, om man har det så bra ställt att man får iPhones i present, då borde man väl klara av att skrapa ihop till en resa?

tyvärr jah har inte ens till resan...=( jag får skriva till de andra att jg får gå ner i pris måste få den såld... har skrivit till fler men många har inte svarat är väl på jobbet eller nå
Men du får ha det så bra.

Också ett fantastiskt försäljningsknep. De ANDRA intressenterna ska alltså få erbjudande om billigare pris, utan att de ens fått kommentera ursprungspriset, men detta gäller inte mig, utan det får jag bara veta så där i största allmänhet. Jag kanske blir avundsjuk? Fredriks vägnar äro outgrundliga. Jag svarar med något artig avskedsfras, men behåller MSN igång. Och mycket riktigt, lite senare dyker det upp ännu ett meddelande:

ändrar du dej så hör av dej

Vad kan man säga. Jag var kanske inte tydlig nog i vår kommunikation. Som sagt, jag är ingen van internet-handlare, men det kanske är vanligt att folk som typ vägrat skicka pengar till främlingar plötsligt ändrar sig och säger, förresten, här har du två tusen spänn. Köp något kul. Men isåfall är det inte den grupp människor som jag räknar mig själv till.

---

Och ett antal mil in i bakhuvudet ligger ändå tanken kvar. Tanken att jag genom min brist på tilltro till mänskligheten orsakat en familjs brist på stabil inkomst via brist på resepengar till det nya viktiga jobbet, något som resulterar i en splittrad familj och en liten stackars unge som går genom livet ensam, övergiven och o-bortskämd, vilket kanske X år senare för in denne på brottets bana. Kanske var det proaktiv karma som orsakade att denna unge stal min iPhone. Vem vet.