David Erik

"This blog has more redesigns than posts" - Any reader

How to steal an iPhone, #2.

Detta är del 2 av How to steal an iPhone. Del 1 hittar du här.

Vi går vidare till lite praktiska detaljer, jag frågar lite kring hur köpet ska gå till isåfall, om telefonen ska skickas till mig och betalning ska ske via typ internetgirot.se eller något annat, då jag inte hade koll överhuvudtaget hade jag väl snarare tänkt ringa Linus innan jag gjorde något som involverade pengar, men vadå. Vi lyssnar vidare. Nu dyker haken upp:

okej.... men det är så gär att jag precis fått nytt jobb och ska iväg från och med imorgon och jobba så jag behöver dom när jag ska åka. men jag kan lämna dej alla mina uppgifter du vill och behöver och jag är ärlig till 1000 de ser du på kortet med=) hade de inte varit så att jag skulle iväg så hade jag gärna skickat den innan du satt in pengar... kommer tillbaka snart ska svara i tele

För alla de icke-msn-människor: "kortet" är alltså en liten profilbild man automatiskt visar för den man pratar med, i detta fallet såg man en kille och en tjej, båda ~20, som log och gjorde tummen upp. Vilken fantastiskt idyllisk bild. Onekligen såg Fredrik ärlig till tusen ut.
Men få se nu då. Jag sätter alltså in pengar nu ikväll, så du kan ta ut dem imorgon då du ska åka till jobbet, sen nån gång sådär när du har tid skickar du min telefon? Det blir ju fantastiskt. Eller? Var detta det svar jag skulle ge nu? Just här någonstans förvandlades nästan-köp-samtalet till ett otroligt roligt samtal, som jag absolut inte tänkte avsluta. Det absolut enda sättet att få tag i resepengar till denna morgondagsresa var alltså att försöka sälja en iPhone lite sådär lagom hastigt? Här föreslog jag något om att kanske låna pengar av förslagsvis nämnda farmor och farfar, för den viktiga resan. De skulle väl säkert förstå?

haha de har jag försökt med redan tyvärr =( men vill du inte så vill du inte för försöka sälja till någon annan då =( men du sk veta en sak att jag har blivit lurad så många gånger att om mn fick göra saker som man inte får ja du vet vad jag menar så hade jag gjort det. jag och tjejen ska ha barn om en månad så jag ska bli pappa och allt så jag har de att tänka på så jag skulle aldrig någonsin lur
du kan vara helt lugn

Här kommer de tuffa argumenten in. Dels någon form av underliggande hot (?), dels den typiska försäljargrejen för att få kunden att slå till utan att tänka längre (ni vet, den där "ohwell, om du inte ska köpa så visst, då går jag vidare NU, för det finns ANDRA som säkert vill ha"), dels triumfkortet att man som blivande pappa garanterat inte har tid att lura någon. Vad blir man för förebild om man lurar folk, liksom? Nej, jag kan nog känna mig helt lugn. Om Fredrik säger det, så är det nog så.
I learned alot from the Cake. Do not trust. All is lies.

Avslutningen, How to steal an iPhone, #3, finns här.

How to steal an iPhone, #1.

Disclaimer: jag vill på inget sätt indikera att det är rätt att stjäla iPhones. Andra telefoner är okej att knycka, då dessas ägare förmodligtvis vill byta till iPhone och behöver bara ett skäl till detta, typ "någon stal min telefon".

Inte en disclaimer, men likväl ett stycke i början: tänk vad enkelt det kan vara att skriva saker om man faktiskt bryr sig om vad som ska stå. Ägnade en ungefärlig vecka åt att skriva 400 ord om något kinesiskt, medan en matpaus räckte för att slänga ihop 1500 ord om detta. Det blev så pass långt att jag skapade tre delar. De autopubliceras lite nu och då. Läs och bli varnade.

I min mörka tid mellan iPhone 1 och nyinköpta iPhone 2, levde jag (ytterst förvånande) utan iPhone. Detta var en tung period som varade i säkert några dagar, minns inte riktigt, jag levde väl i dimman eller dylikt. Innan jag beslutade mig för att köpa ny i butik undersökte jag först marknaden för begagnade iPhones via säg Blocket, och detta var onekligen intressant. Jag är ingen köpa-begagnat-på-blocket-människa, och har alltid undrat hur man litar på människor och hur betalningen sker etc. Nu vet jag.

Man litar inte på människor.

Nu kanske det kan kännas hastigt att tänka så för en enda upplevd blocket-kontakt, men faktum är att det var tre stycken kontakter, alla som kändes otroligt bluffiga. Den kontakt jag kommer presentera nedan är den som dock tar priset. Och det värsta med det hela är ju förstås att jag aldrig kommer få veta om det var blufferi eller ej. Jag kanske bara råkade komma i kontakt med en väldigt pengabehövande och ärlig människa, som ville sälja en telefon. Om det är så, så ber jag så hemskt mycket om ursäkt till dig, Fredrik. För det sa du ju att du hette.

---

Läget är följande: kontakt via Blocket för en ny iPhone 3G 16Gb, oöppnad förpackning, med originalkvitto, pris en sisådär FYRA tusenlappar under butikspris, så aningen FÖR bra redan där. Men visst, skadar ju inte att försöka. Jag är trots allt en levande kombination av otroligt godtrogen + lita inte på något. Skickade ett mail, fick ett svar rätt snart med en msn-adress för mer kontakt. Aningen sämre medium än telefonen för kommunikation, och telefonnummer saknades, men vadå, människan hade ju inte öppnat telefonlådan och jag hade ju ingen då den var stulen, så visst, låt gå. Min första riktigt stora känsla om att något var riktigt riktigt fel, var då vi startade igång en msn-konversation. Denna typ skrev alltså i röd-rosa Comic Sans. För att få in känslan av hur rysningsskapande detta verkligen är, tänker jag inte skriva något som ser ut så, det vore ett brott mot alla världens grafiska designer, men istället upprepa slutet på föregående mening i slow motion: Rööd-roosa. Coomic. Saaans.

Nåväl, jag har lärt mig att det är oartigt att avbryta ett samtal beroende på motpartens typsnitt, så jag inleder telefonsnacket lite försiktigt och hör mig för om varan, fanns alla grejer såsom kvitto och sånt med etc. Svaret lyder:

Japp allt finns med fick den i pressent av farmor och farfar så jag vill inte använda den är nöjd med den jag har

Sådär. Tecken nummer två. "Är nöjd med den jag har"? Har man en icke-iPhone kan man omöjligt vara nöjd med den om det finns telefoner som iPhone, duh. Finns bara två förklaringar här, antingen har personen i fråga redan en iPhone och i så fall är detta konstigt formulerat, alternativt är mänskan en bedragare utan dess like.
I learned alot from the Cake. Do not trust. All is lies.

Nästa del, How to steal an iPhone, #2, finns här.

Min bästa studie. Ever.

Okej. Jag har gjort en undersökning. Gällande effektivitet och lönsamhet i avseende på "vänta-på-den-sista-saften-i-saftflaskan"-situationer. Jag är otroligt nöjd över denna analys. Jag har till och med gjort lite uträkningar på min TI-83 Plus. Och det betyder inte lite det.

Okej. Vi känner alla igen scenariot: man ska blanda blandsaft, saftkoncentratet tar slut...nästan. Det finns lite kvar längs väggarna på flaskan.

Frågeställning: Är det värt att vänta på att den sista saften ska rinna ner i tillbringaren eller inte?

Hypotes: Jag tror det kommer vara sjukt ovärt.

Antites: Det är värt att vänta ut det sista koncentratet.

---

Okej. Lite uträkningar då:

  • 0,95 liter saft i en flaska
  • 8 ml kvar längs väggarna
  • Saften kostar 27:95
  • 2,94 öre / ml

= 23,52 öre sparas.

Betänk nu att man får ägna 15 sekunder till att vänta in all eftersläntrande svartvinbär.

En timme är 3600 sekunder. Detta ger:

3600/15 = 240

För att få detta till en motsvarande jämförbar timlön behöver man alltså, rent teoretiskt, försöka hälla ut den sista saften 240 gånger ur 240 flaskor, och följaktligen spara 240*23,52 öre.

240 * 23,52 = 5644,8 öre ? 56 kr / timmen

---

Resultat: Om man försöker vänta in den sista saften är det som att arbeta för en timlön på 56 kronor i timmen, och alla som inte längre är kommunala sommarjobbare bör finna det sjukt ovärt.

VSB.

Cake is a Lie. Because it is. VSB.

MEN DET ÄR INTE ÖVER:

Detta är verkligen ordentligt researchat. Och det visar sig som följande:

Om man ställer ner flaskan och väntar en sisådär 5 minuter, så att rest-drickan samlats i botten igen som en saft-enhet, så ändras uthällningsvillkoren:

Du kan hälla ut allt (eller åtminstone 7 ml) under tidsperioden på 2 sekunder på grund av fysiska effekter jag inte tänker analysera närmare.

Detta ger en timlön på drygt 370 kr / timmen.

Tänk efter: hur ofta är kan man 7-gångra sin timlön genom att vänta med arbetet en sisådär fem minuter? Detta är ett genombrott för arbetsanalytiker. Bli inte förvånade om ni hör mig intervjuas på P1 inom kort.

Nu har jag köpt droger.

Det är sant. Det har slutligen blivit av och det var en intressant och lärorik, om än lite läskig upplevelse. Har funderat på det länge, men det kändes inte helt som min grej, riktigt. Torsdagen var dock Dagen. En anonym klasskamrat (Robin) hjälpte mig genom hela processen, då han handlat flera gånger förut, tack för det. Utan ditt stöd hade detta inte blivit av.

Vi tar det steg för steg:

  • Närma dig försäljaren (en kvinna, så mycket för mina fördomar kring drogindustrin) försiktigt, åkalla ingen onödig uppmärksamhet: detta är något som många gör varje dag, bete dig normalt.
  • Specificera varan först: betalningen kan variera, så inled inte med att vifta med pengar. Var artig.
  • Specifiera i samma veva den önskade mängden. Var tydlig. Inget "ungefär" eller "kanske" - du ska vara bestämd.
  • Utifrån detta kommer du få veta ett pris: PRUTA INTE. Sagt pris gäller. Kontant betalning gäller också, eller, som man kallar det: Cash-in-hand only. Som du säkert förstår, så är detta ingen bransch där man vill uppge någon form av autogiro - man vill ju inte precis skaffa sig ett beroende..
  • När du fått bekräftat att de pengar du gett över är korrekt uppräknade, är din kontakt med säljaren över - en nick och du ska nu snabbt vidare till steg 2: distributionen.
  • Distributionen är obemannad och det är här det gäller att tänka på två saker:
    Dels att man måste kunna tekniken, nutidens fördelning är tekniskt krävande och själv hade jag naturligtvis inte klarat av detta steget.
    Dels så ska man INTE plocka åt sig mer än vad man betalat för. Detta är så viktigt att det får en egen punkt.
  • Du ska INTE plocka åt dig mer än vad du betalat för. Det kanske kan verka lockande då det är "självbetjäning" - men skenet bedrar. Detta är en omfattande verksamhet. Du kommer skaffa dig ovänner, om jag säger så. Ingen nämnd, ingen glömd. Det kan vara det största misstag du hinner begå i ditt liv.
  • Varan ska nu inte vare sig användas eller smakas på plats. Du har i och med betalningen gått med på att lita på kvalitén. Det är trots allt du som vill köpa.
  • Smidiga diskreta förpackningar finns tillhanda att förvara varan i, använd dem. Plocka även gärna åt dig till exempel några pappersservetter, detta knep använde sig min anonyma vän av och det är otroligt listigt då man ska hantera denna typ av gods.
  • Ta dig därifrån utan att skapa någon oreda.
  • Klart: Du har lyckats med ditt första drogköp!

Steget efter att köpa droger är att använda droger.

Men mitt samvete hade redan fått för mycket att göra för en och samma dag: att köpa var svårt nog. Jag placerade förpackningen på ett bord en bit bort, satte mig ner och tittade på den. Jag kunde känna doften. 5 minuter senare gav jag bort alltihop till en tillförlitlig bekant.

Det var nog bäst så.

Kakan är en drogaktig lögn.

Henrik, du är skyldig mig en kopp kaffe. Men en kaka går också bra.