David Erik

"This blog has more redesigns than posts" - Any reader

Welcome to the North

We arrive late, almost midnight. Something feels wrong. We should not really be here.

The conditions are perfect for this kind of situation. A fog like no one before has invaded the air. And it is dark. In the north of Sweden, it is always dark during this time of the year. Add midnight and fog to that.

All of a sudden, I feel like I am part of a role playing game. One of those when you spend more time running around in scary environments than actually unravelling scary situations.

There are not many of us, but not few. Our drop zone is unusual for this kind of situation, and confusion takes place. The bravest of us start walking randomly in the only direction where there is light. Others, me among them, follow blindly. Don’t want to fall behind.

We approach a building. Good. We expected a building, just not this dark. One heavy door later and the game-like scenery continues - now it is that kind of building where construction work started many years ago, and abruptly stopped many many years before it should have. My instinct is to stop, as many others around me.

Luckily, we have our experienced heroes. They know the drill. Calmly, they guide us forward through the chaos, and we enter a more organized part of the base. In theory the safer part, but I see no authorized personnel on sight. Strange, since these kind of organizations hold security as a crucial issue. Now everything is closed down. The lights seem to be running on half speed.

We finally reach our objective, and assume that the worst part is over. But one look towards the vehicle, that will take us towards the next objective, reminds us of the fog. And the upcoming trip through a dark, deserted forest.


I really wish I could say that Luleå Airport is world first with applying gamification to the arrival process. But alas.

A new perspective on time saving

Saving plenty of time later by spending little time now is something that occurs at at a regular basis. By spending initial time structuring work, many hours will be saved during the now well organized project. Document the code you write and you will save time when you have to understand the same code a few years later. Paint the house thoroughly instead of doing a sloppy work, and you won't have to do it again every year. This concept makes a lot of sense. But it can be interesting to consider the opposite: Saving some time now, at the cost of having to spend plenty of time later.

This is commonly know as the "bad" version of time management. Just take the opposite of the earlier examples and it's obvious why. Skip code documentation and tear your hair out when you have to understand that code later. Don't fix your broken bike and instead walk to school for a month (losing 30 minutes every day) to avoid spending 30 minutes once to correct the problem. The examples are numerous and it's considered bad to choose this path. But this is not always the case. Consider these two scenarios:

The principle is assuming that my time later will be worth at least as much as my time right now. And time value can shift incredibly fast. Let's reuse the coding simile and pretend that a project must be done at a tight deadline. You could complete the project and documentation exactly in time for the deadline. But you skip the documentation part and five hours are yours to spend as you like. A year later when you have to change something in the code, this takes ten hours extra since it's so badly documented. You gained five hours and lost ten. Bad deal. Unless those five hours right before the deadline had more than double the value of these ten hours. Maybe you had the possibility to travel into space, and this was a once-in-a-lifetime offer. Maybe you just had a nice time with your friends. As long as those five hours were more valuable to you than ten arbitrary hours later when nothing would have happened anyway, this is considered a good trade. The example might be a little bit stretched, but the principle stands. Time can have different value at different times. And more time isn't automatically the best outcome.

There is also the possibility that you never have to spend the "punishment" hours that should happen as a consequence of your "lazy" action. If neither you nor anyone else would ever need to change anything in that code, the five hours would be a direct gain. You could bring statistics into this if you enjoy such things: If you know the odds of the punishment happening, you can weigh the gained time verses the potentially lost time and find out what action would result in the most won hours.

I'm not saying that you should be lazy. And no, I'm not saying that you should never document your code. I'm simply stating that time saving is a little more complex than it seems. Effectivity is not laziness.


Merino wool is amazing

And more specifically, the clothes made of merino wool from the amazing brands Icebreaker and Smartwool. Typically, these clothes are targeted to people who hike, climb, travel and do other cool stuff. One can read about the many advantages with merino wool on their homepages (especially Icebreakers) so I will only cover things I personally have noted. There are a million reasons why one could prefer clothes by these brands instead of any cotton brand. Here are a few:

  • The merino wool keep its warming capabilities when wet. Have you ever been out jogging, only to be ambushed by a shower-like rain? If wearing cotton in this case, you immediately get cold. Your first instinct when you get home is to "get out of these wet clothes so you won't get ill". When I arrive home from rain running wearing a merino wool shirt, I want to keep it on.
  • Wicks sweat away from your body. Amazing when exercising in any way.
  • Compared to cotton clothing, merino wool clothes do not smell bad at all after use. Especially useful when travelling.
  • Merino wool dry fast, and does not feel wet as fast as cotton. Notable when putting on socks after swimming, for instance.
  • This applies to the Icebreaker brand rather than the actual material, but still. The Icebreaker shirts look and fit really well. It's simple to assume that a product targeted for use in the great outdoors would have put the entire focus on functionality, but the look and fit of the clothes are really neat as well.
  • I can identify with this product line. We identify ourselves with many things in life: brands, types of music, politics and so on. Earlier I have not identified with anything in the clothes category, but with Icebreaker I can. Combine my Norröna outershell and Norröna fleece with some Icebreaker merino, and I am in the zone.


There should always be a list of negative things when one writes a blog post like this. Based on my own experiences, it can be concluded in three points:

  • Merino wool clothing is expensive. There's a reason we buy cotton. It's extremely cheap.
  • Merino wool is not like ordinary wool, so there are no itching to worry about (as you could imagine based on old memories of wool sweaters). But with that said, I personally think it's hard to beat the softness of cotton.
  • Due to its water repellent nature, it becomes practically impossible to wipe glasses clean with merino wool. (Luckily, this is no problem since my Norröna outershell comes with a built-in glasses cleaning cloth. Yes, I will stop talking about my Norröna outershell now.)

The Light Button toggle syndrome

This is something we have all experienced. We enter a room, often a bathroom. We automatically move our hand to the light button. Instead of turning on the lights, we actually turn them off, since they were already on. The action was automatic and the light button did not prevent our error. This is something that's annoying people all over the world.*

The problem here is that our mental action is not "turn-on-light" but rather "toggle-light". We have the same mental action for both leaving and entering the room. This is probably very efficient brain-vise or something, else we would not do this, so lets assume it's good in some way. This kind of behavior is common for daily tasks: the fact that I always toggle the music on my computer when I start a video (which results in music AND video playing if I wasn't listening to any music at the time) falls into this category as well. And most of these errors are very small and fairly irrelevant. But when the error grows, so does the importance of the problem.

In this case we could solve the problem by changing the light functionality from a toggle to two different actions. A light button with double-tap functionality to turn off the light would prevent us from turning of the light when we enter and the room is dark, for instance. In the rooms which use motion sensors, this is even further simplified with one automatic action for turning on the light and no possible way of making the toggle error (being unable to turn off the light is an entirely different problem).

As I said, these are minor annoyances only. But the same principles applies to more important situations, and in those cases it is crucial to create a usability flow that helps us avoid errors. The high beam headlamps of your car could serve as an example: if you encounter a car, you toggle to turn these off. If they were already off, but you did not not reflect over that, you would dazzle the approaching driver and could potentially cause a traffic accident. And there is a reason safety mechanisms on guns don't use a toggle button.

It is simple: If you design something that causes big problems when toggle states are accidentally triggered in the wrong direction, please don't integrate simple two-way toggle functionality.


*Well, except the parts where they don't have electricity.

Why good habits can be bad for you

I love Spotify. It's amazing. Everyone should use Spotify. A friend of mine doesn't, and I asked why.

"I don't want to be dependent on that service. If I stop or can't use it anymore by any reason, I will have absolutely no music at all. If I stick to buying albums, this can't happen." *

The point here is that even though something is amazing, it might not be worth it.

In the example above, Spotify would make things better NOW, and (in the unlikely event that Spotify goes out of business) worse later (music vise). Something amazing ends up being bad for you - a typical example. Unlike this example, we often know when amazing things will bring bad futures. And we choose amazing NOW over bad future later. Anyone ever stayed up late because it was amazing to listen to music/talk with friends/etc, only to regret this the next morning when you have to get up early - and the entire work day might be ruined because of this? Or staying up late and then just sleeping most of the next day, getting nothing done. The last one is arguably all-through amazing, but not very productive. (And productivity is arguably important.) The list is endless, and things in general that come back and bite us later isn't really optimal. So we sometimes try to "start our new life" - new good habits, less bad ones. But in the long run this might not be entirely optimal either.

Consider the opposite of the last example. Instead of staying up late and having fun on evenings, you go to bed early in an exemplary fashion. You wake up early and are well rested, so work goes great. All is well in the world. But the problem is that this habit now has to be kept. Forever. You must keep getting up early and getting work done. Why? Because now you will feel even worse for sleeping until 14:00.

Before your amazing habit of getting up at seven, you did not reflect much about how many hours you were missing out. You stayed up, enjoyed the late hours, and slept until your body decided it was hungry. But once you get up early in a few weeks, you get tons of things done. You have SO many hours available! You can change the world twice before lunch.

And then comes the relapse. You stay up late, and sleep far into the next day. When you wake up, you no longer see the upcoming hours as your day. You see them as the last hours of a very much longer day, a day in which you just spent the first seven hours doing nothing more than possibly dreaming about spiders. This new habit has made it much harder to appreciate your ordinary day. The only way to avoid this problem is to simply keep the habit running. Forever.

Lets reconnect this with the Spotify metaphor. Spotify is amazing. Before Spotify, I listened to the music I had available, and was satisfied with my music setup. Then came Spotify and it was amazing. Lets now pretend that streaming music would suddenly become illegal. All music streaming services are instantly shut down. I would have to go back to my original music setup.

My music experience would be terrible.

The habit would have changed my view of the possibilities. And knowing about better possibilities, it's hard to be satisfied with the current ones. Had I never known about Spotify, there wouldn't be any problem.

Conclusion: New amazing things could be a problem if they won't remain in your life**. So be careful what habits you decide to pick up. Also, Spotify is amazing.


*Okay. That wasn't an amazing quote. Probably paraphrased. And you could still lose all your music if your house burns down and you don't keep cloudy backups. Doesn't matter. Move your eyes back to the beginning.

** I feel that there's a drug reference here somewhere, but I'll leave it be.


Real world application of improved senses by disabling one

Disclaimer: This might come off as a bit stupid, but think about it for a few seconds. It worked (kind of), it didn't end in any disasters and most importantly, applying theories in practice is always good, right? That’s how we learn.

I was heading to the gym last night, as usual by biking. This is no long trip, only a few minutes, and most of it is downhill. Naturally, I want to get to the gym as fast as possible. To get there, I need to cross a car-populated road twice. The first time is easy, because I approach the road with a 90 degree angle. The second time, I bike in parallel with the road, and will cross right at a roundabout: cars driving behind me will often turn right and I will have to check for cars before passing. But this is the part were I got the most velocity. Stopping to check for approaching cars is ineffective. Trying to look (almost) right behind me when biking downhill is not a good approach either. It is too hard to hear if there are a car up close since there are many roads and cars nearby. The solution?

While biking I remembered the cool thing about our senses: if you ”disable” one sense, the others get more brain processing power* and improve in effect. That is, if you are blind, your sense of smell and your hearing improves. Ah, notice that. Better hearing. In this moment, when biking downhill towards a road crossing, I decide to close my eyes to fake blindness, to improve my hearing so I can figure out if it's safe to cross the road in front of me.

It didn’t take long to realize some drawbacks of this approach. For instance the fact that I was biking downhill with my eyes closed. Or that it may take a little bit longer than four seconds for the senses to adjust according to emergency blindness. Nevertheless, my possibly-not-improved-at-all hearing informed me that no cars were close. And since I did not fall of my bike, I managed to pass the road without slowing down. Brilliant plan.

In hindsight, it might be more suitable to choose taste, smell or touch instead of sight in that (or any) situation. On the other hand, they are far harder to quickly turn off. Please try this and inform me of your results.


* Strong simplification/pure guess. Don’t have a clue what happens, exactly. Google it.

How to steal an iPhone, #3.

Detta är den sista delen av How to steal an iPhone. Del 1 hittar du här, del 2 hittar du här.

Jag kontrar lite försiktigt med att jag faktiskt förlorat en telefon precis, och det är ju inte heller kul, va. Så återigen, dock utan några äkta motiv, frågar jag mot typ postförskott eller internetgiro-hållet.

som jag sa hade gjort de om jag inte behövt ha pengar imorgon bitti de är inget jag bara säger till dej
va vill du att jag ska göra jag säger till dej person nummer konto nummer allt du vill ha kan du få... och du blir inte lurad svär på både mitt och mitt barns liv att du inte blir det.

Här är det svårt för alla människor som inte är totalt gjorda av sten att inte vackla en aning. Att svära på sitt ofödda barns liv måste väl vara textens motsvarighet till Puppy Dog Eyes. Min totala övertygelse om människans egentliga avsikt kvarstår dock, om än aningen svagare, och jag fastslår bestämt att jag inte kommer kasta in pengar på någons konto bara sådär. Återigen, om man har det så bra ställt att man får iPhones i present, då borde man väl klara av att skrapa ihop till en resa?

tyvärr jah har inte ens till resan...=( jag får skriva till de andra att jg får gå ner i pris måste få den såld... har skrivit till fler men många har inte svarat är väl på jobbet eller nå
Men du får ha det så bra.

Också ett fantastiskt försäljningsknep. De ANDRA intressenterna ska alltså få erbjudande om billigare pris, utan att de ens fått kommentera ursprungspriset, men detta gäller inte mig, utan det får jag bara veta så där i största allmänhet. Jag kanske blir avundsjuk? Fredriks vägnar äro outgrundliga. Jag svarar med något artig avskedsfras, men behåller MSN igång. Och mycket riktigt, lite senare dyker det upp ännu ett meddelande:

ändrar du dej så hör av dej

Vad kan man säga. Jag var kanske inte tydlig nog i vår kommunikation. Som sagt, jag är ingen van internet-handlare, men det kanske är vanligt att folk som typ vägrat skicka pengar till främlingar plötsligt ändrar sig och säger, förresten, här har du två tusen spänn. Köp något kul. Men isåfall är det inte den grupp människor som jag räknar mig själv till.


Och ett antal mil in i bakhuvudet ligger ändå tanken kvar. Tanken att jag genom min brist på tilltro till mänskligheten orsakat en familjs brist på stabil inkomst via brist på resepengar till det nya viktiga jobbet, något som resulterar i en splittrad familj och en liten stackars unge som går genom livet ensam, övergiven och o-bortskämd, vilket kanske X år senare för in denne på brottets bana. Kanske var det proaktiv karma som orsakade att denna unge stal min iPhone. Vem vet.

How to steal an iPhone, #2.

Detta är del 2 av How to steal an iPhone. Del 1 hittar du här.

Vi går vidare till lite praktiska detaljer, jag frågar lite kring hur köpet ska gå till isåfall, om telefonen ska skickas till mig och betalning ska ske via typ internetgirot.se eller något annat, då jag inte hade koll överhuvudtaget hade jag väl snarare tänkt ringa Linus innan jag gjorde något som involverade pengar, men vadå. Vi lyssnar vidare. Nu dyker haken upp:

okej.... men det är så gär att jag precis fått nytt jobb och ska iväg från och med imorgon och jobba så jag behöver dom när jag ska åka. men jag kan lämna dej alla mina uppgifter du vill och behöver och jag är ärlig till 1000 de ser du på kortet med=) hade de inte varit så att jag skulle iväg så hade jag gärna skickat den innan du satt in pengar... kommer tillbaka snart ska svara i tele

För alla de icke-msn-människor: "kortet" är alltså en liten profilbild man automatiskt visar för den man pratar med, i detta fallet såg man en kille och en tjej, båda ~20, som log och gjorde tummen upp. Vilken fantastiskt idyllisk bild. Onekligen såg Fredrik ärlig till tusen ut.
Men få se nu då. Jag sätter alltså in pengar nu ikväll, så du kan ta ut dem imorgon då du ska åka till jobbet, sen nån gång sådär när du har tid skickar du min telefon? Det blir ju fantastiskt. Eller? Var detta det svar jag skulle ge nu? Just här någonstans förvandlades nästan-köp-samtalet till ett otroligt roligt samtal, som jag absolut inte tänkte avsluta. Det absolut enda sättet att få tag i resepengar till denna morgondagsresa var alltså att försöka sälja en iPhone lite sådär lagom hastigt? Här föreslog jag något om att kanske låna pengar av förslagsvis nämnda farmor och farfar, för den viktiga resan. De skulle väl säkert förstå?

haha de har jag försökt med redan tyvärr =( men vill du inte så vill du inte för försöka sälja till någon annan då =( men du sk veta en sak att jag har blivit lurad så många gånger att om mn fick göra saker som man inte får ja du vet vad jag menar så hade jag gjort det. jag och tjejen ska ha barn om en månad så jag ska bli pappa och allt så jag har de att tänka på så jag skulle aldrig någonsin lur
du kan vara helt lugn

Här kommer de tuffa argumenten in. Dels någon form av underliggande hot (?), dels den typiska försäljargrejen för att få kunden att slå till utan att tänka längre (ni vet, den där "ohwell, om du inte ska köpa så visst, då går jag vidare NU, för det finns ANDRA som säkert vill ha"), dels triumfkortet att man som blivande pappa garanterat inte har tid att lura någon. Vad blir man för förebild om man lurar folk, liksom? Nej, jag kan nog känna mig helt lugn. Om Fredrik säger det, så är det nog så.
I learned alot from the Cake. Do not trust. All is lies.

Avslutningen, How to steal an iPhone, #3, finns här.

How to steal an iPhone, #1.

Disclaimer: jag vill på inget sätt indikera att det är rätt att stjäla iPhones. Andra telefoner är okej att knycka, då dessas ägare förmodligtvis vill byta till iPhone och behöver bara ett skäl till detta, typ "någon stal min telefon".

Inte en disclaimer, men likväl ett stycke i början: tänk vad enkelt det kan vara att skriva saker om man faktiskt bryr sig om vad som ska stå. Ägnade en ungefärlig vecka åt att skriva 400 ord om något kinesiskt, medan en matpaus räckte för att slänga ihop 1500 ord om detta. Det blev så pass långt att jag skapade tre delar. De autopubliceras lite nu och då. Läs och bli varnade.

I min mörka tid mellan iPhone 1 och nyinköpta iPhone 2, levde jag (ytterst förvånande) utan iPhone. Detta var en tung period som varade i säkert några dagar, minns inte riktigt, jag levde väl i dimman eller dylikt. Innan jag beslutade mig för att köpa ny i butik undersökte jag först marknaden för begagnade iPhones via säg Blocket, och detta var onekligen intressant. Jag är ingen köpa-begagnat-på-blocket-människa, och har alltid undrat hur man litar på människor och hur betalningen sker etc. Nu vet jag.

Man litar inte på människor.

Nu kanske det kan kännas hastigt att tänka så för en enda upplevd blocket-kontakt, men faktum är att det var tre stycken kontakter, alla som kändes otroligt bluffiga. Den kontakt jag kommer presentera nedan är den som dock tar priset. Och det värsta med det hela är ju förstås att jag aldrig kommer få veta om det var blufferi eller ej. Jag kanske bara råkade komma i kontakt med en väldigt pengabehövande och ärlig människa, som ville sälja en telefon. Om det är så, så ber jag så hemskt mycket om ursäkt till dig, Fredrik. För det sa du ju att du hette.


Läget är följande: kontakt via Blocket för en ny iPhone 3G 16Gb, oöppnad förpackning, med originalkvitto, pris en sisådär FYRA tusenlappar under butikspris, så aningen FÖR bra redan där. Men visst, skadar ju inte att försöka. Jag är trots allt en levande kombination av otroligt godtrogen + lita inte på något. Skickade ett mail, fick ett svar rätt snart med en msn-adress för mer kontakt. Aningen sämre medium än telefonen för kommunikation, och telefonnummer saknades, men vadå, människan hade ju inte öppnat telefonlådan och jag hade ju ingen då den var stulen, så visst, låt gå. Min första riktigt stora känsla om att något var riktigt riktigt fel, var då vi startade igång en msn-konversation. Denna typ skrev alltså i röd-rosa Comic Sans. För att få in känslan av hur rysningsskapande detta verkligen är, tänker jag inte skriva något som ser ut så, det vore ett brott mot alla världens grafiska designer, men istället upprepa slutet på föregående mening i slow motion: Rööd-roosa. Coomic. Saaans.

Nåväl, jag har lärt mig att det är oartigt att avbryta ett samtal beroende på motpartens typsnitt, så jag inleder telefonsnacket lite försiktigt och hör mig för om varan, fanns alla grejer såsom kvitto och sånt med etc. Svaret lyder:

Japp allt finns med fick den i pressent av farmor och farfar så jag vill inte använda den är nöjd med den jag har

Sådär. Tecken nummer två. "Är nöjd med den jag har"? Har man en icke-iPhone kan man omöjligt vara nöjd med den om det finns telefoner som iPhone, duh. Finns bara två förklaringar här, antingen har personen i fråga redan en iPhone och i så fall är detta konstigt formulerat, alternativt är mänskan en bedragare utan dess like.
I learned alot from the Cake. Do not trust. All is lies.

Nästa del, How to steal an iPhone, #2, finns här.

Nu har jag köpt droger.

Det är sant. Det har slutligen blivit av och det var en intressant och lärorik, om än lite läskig upplevelse. Har funderat på det länge, men det kändes inte helt som min grej, riktigt. Torsdagen var dock Dagen. En anonym klasskamrat (Robin) hjälpte mig genom hela processen, då han handlat flera gånger förut, tack för det. Utan ditt stöd hade detta inte blivit av.

Vi tar det steg för steg:

  • Närma dig försäljaren (en kvinna, så mycket för mina fördomar kring drogindustrin) försiktigt, åkalla ingen onödig uppmärksamhet: detta är något som många gör varje dag, bete dig normalt.
  • Specificera varan först: betalningen kan variera, så inled inte med att vifta med pengar. Var artig.
  • Specifiera i samma veva den önskade mängden. Var tydlig. Inget "ungefär" eller "kanske" - du ska vara bestämd.
  • Utifrån detta kommer du få veta ett pris: PRUTA INTE. Sagt pris gäller. Kontant betalning gäller också, eller, som man kallar det: Cash-in-hand only. Som du säkert förstår, så är detta ingen bransch där man vill uppge någon form av autogiro - man vill ju inte precis skaffa sig ett beroende..
  • När du fått bekräftat att de pengar du gett över är korrekt uppräknade, är din kontakt med säljaren över - en nick och du ska nu snabbt vidare till steg 2: distributionen.
  • Distributionen är obemannad och det är här det gäller att tänka på två saker:
    Dels att man måste kunna tekniken, nutidens fördelning är tekniskt krävande och själv hade jag naturligtvis inte klarat av detta steget.
    Dels så ska man INTE plocka åt sig mer än vad man betalat för. Detta är så viktigt att det får en egen punkt.
  • Du ska INTE plocka åt dig mer än vad du betalat för. Det kanske kan verka lockande då det är "självbetjäning" - men skenet bedrar. Detta är en omfattande verksamhet. Du kommer skaffa dig ovänner, om jag säger så. Ingen nämnd, ingen glömd. Det kan vara det största misstag du hinner begå i ditt liv.
  • Varan ska nu inte vare sig användas eller smakas på plats. Du har i och med betalningen gått med på att lita på kvalitén. Det är trots allt du som vill köpa.
  • Smidiga diskreta förpackningar finns tillhanda att förvara varan i, använd dem. Plocka även gärna åt dig till exempel några pappersservetter, detta knep använde sig min anonyma vän av och det är otroligt listigt då man ska hantera denna typ av gods.
  • Ta dig därifrån utan att skapa någon oreda.
  • Klart: Du har lyckats med ditt första drogköp!

Steget efter att köpa droger är att använda droger.

Men mitt samvete hade redan fått för mycket att göra för en och samma dag: att köpa var svårt nog. Jag placerade förpackningen på ett bord en bit bort, satte mig ner och tittade på den. Jag kunde känna doften. 5 minuter senare gav jag bort alltihop till en tillförlitlig bekant.

Det var nog bäst så.

Kakan är en drogaktig lögn.

Henrik, du är skyldig mig en kopp kaffe. Men en kaka går också bra.